Värkarna fortsatte hela eftermiddagen och in på kvällen men fortsatte att vara klenare och inte lika smärtsamma som jag trodde de skulle vara så jag satt och kollade på allsång på skansen och chattade på facebook för att sysselsätta mig när värkarna kom och gick. Vid 22 började jag behöva gå på toaletten med jämna mellanrum och värkarna började nu ta i, och jag hade svårt att hitta ställningar som jag kunde slappna av i. Men vi var fortfarande helt övertygade att det var långt kvar innan lillan skulle komma så vi bäddade sängen så jag skulle kunna försöka sova lite.
Vid 23 ringde min mamma för att kolla läget och jag sa att jag sprang på toa mer eller mindre hela tiden för det kändes som jag höll på att göra på mig, hon sa till mig att det nog var på gång på riktigt nu och att jag skulle följa med John ut med hunden på kvällsrundan för att skynda på det hela.. Men John fick gå ut själv med hunden för mina värkar började göra mer och mer ont.
När John kom tillbaka vid 00 sa jag att det nog var dags att iaf ringa in till sjukhuset, precis när han ringt upp dem började jag få så ont att jag skakade i hela kroppen och kunde inte slappna av. Barnmorskan sa då åt mig att ta en dusch och verkligen koncentrera mig på att slappna av. Jag hann inte mer än in på toa innan jag kände ett enormt tryck neråt det gjorde svin ont trodde jag höll på att bajsa på mig.. skrek på John att det gjorde skiiit ont och han ringde snabbt upp barnmorskan igen, satte mig på toa och det sa plopp.. mitt vatten hade gått. John meddelade barnmorskan att vattnet hade gått.
Hon sa att det var dags att åka in till sjukhuset men att vi skulle ta det lugnt. Nu var kl 00:15. John beställde en taxi, vi slängde ihop våra grejer och efter en hemsk och väldigt smärtsam bilfärd kom vi fram till Södra BB kl var nu 00:37. En barnmorska kom ner och mötte oss, jag hade nu en sådan tryckande smärta ner i underlivet så jag knappt kunde gå. Jag var helt övertygad att jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst.. När vi väl kom in i vårt rum som vi skulle föda i sa jag till barnmorskan att jag var tvungen att gå på toaletten, barnmorskan sa att jag skulle lägga mig i sängen istället.. detta tyckte jag lät skit dumt eftersom jag höll på att bajsa på mig.. men jag gjorde som hon sa. Hon tog av mig byxorna och sa oj här är det någon som är på väg ut. Jag kollade chockat på både henne och John. Jag som hade varit helt övertygad om att det skulle ta jätte lång tid att föda barn fattade nu ingenting. Var vår lilla bebis på väg ut nu? vi hade ju precis kommit in till sjukhuset. Barnmorskan sa åt mig att det var dags att börja krysta. Jag tog tag i Johns hand och krystade. Detta gjorde förbaskat ont och jag hade svårt att hålla tyst och måste erkänna att jag skrek i smärta. Men efter bara 10 minuters krystande var vår lilla plutt född kl var nu 01:01. Både jag och John kollade chockade ner på vår underbart fina lilla flicka. Det lyckligaste ögonblicket i våra liv!
Vid 23 ringde min mamma för att kolla läget och jag sa att jag sprang på toa mer eller mindre hela tiden för det kändes som jag höll på att göra på mig, hon sa till mig att det nog var på gång på riktigt nu och att jag skulle följa med John ut med hunden på kvällsrundan för att skynda på det hela.. Men John fick gå ut själv med hunden för mina värkar började göra mer och mer ont.
När John kom tillbaka vid 00 sa jag att det nog var dags att iaf ringa in till sjukhuset, precis när han ringt upp dem började jag få så ont att jag skakade i hela kroppen och kunde inte slappna av. Barnmorskan sa då åt mig att ta en dusch och verkligen koncentrera mig på att slappna av. Jag hann inte mer än in på toa innan jag kände ett enormt tryck neråt det gjorde svin ont trodde jag höll på att bajsa på mig.. skrek på John att det gjorde skiiit ont och han ringde snabbt upp barnmorskan igen, satte mig på toa och det sa plopp.. mitt vatten hade gått. John meddelade barnmorskan att vattnet hade gått.
Hon sa att det var dags att åka in till sjukhuset men att vi skulle ta det lugnt. Nu var kl 00:15. John beställde en taxi, vi slängde ihop våra grejer och efter en hemsk och väldigt smärtsam bilfärd kom vi fram till Södra BB kl var nu 00:37. En barnmorska kom ner och mötte oss, jag hade nu en sådan tryckande smärta ner i underlivet så jag knappt kunde gå. Jag var helt övertygad att jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst.. När vi väl kom in i vårt rum som vi skulle föda i sa jag till barnmorskan att jag var tvungen att gå på toaletten, barnmorskan sa att jag skulle lägga mig i sängen istället.. detta tyckte jag lät skit dumt eftersom jag höll på att bajsa på mig.. men jag gjorde som hon sa. Hon tog av mig byxorna och sa oj här är det någon som är på väg ut. Jag kollade chockat på både henne och John. Jag som hade varit helt övertygad om att det skulle ta jätte lång tid att föda barn fattade nu ingenting. Var vår lilla bebis på väg ut nu? vi hade ju precis kommit in till sjukhuset. Barnmorskan sa åt mig att det var dags att börja krysta. Jag tog tag i Johns hand och krystade. Detta gjorde förbaskat ont och jag hade svårt att hålla tyst och måste erkänna att jag skrek i smärta. Men efter bara 10 minuters krystande var vår lilla plutt född kl var nu 01:01. Både jag och John kollade chockade ner på vår underbart fina lilla flicka. Det lyckligaste ögonblicket i våra liv!
Elsa Ida Pamina <3
Föddes 01:01 den 27 Juni 2012
var 48 cm lång och vägde 3420 gram
bilderna är tagna av Caroline Bergström
Bilderna är tagna av Caroline Bergstöm
SvaraRadera